|
”Da va dau roled å höra de, för da lod prisses som na moffa sjongde,”sa en gammal gumma, efter att jag gjort ett sångframträdande på ålderdomshemmet i Glimåkra i slutet på 70-talet.
Detta är ett av de finaste omdömen jag fått i min karriär. Hennes morfar var född på 1820-talet där i Glimåkratrakten i Östra Göinge, så jag har nog träffat ganska rätt i den genuina stilen. Sen tog hon ner mej på jorden igen, för rätt som vi satt där och drack kaffe så sa hon: ”Ha gör du egentligen ?” ”Ja,”sa jag.”Jag sjunger och spelar.” ”Ja men,” sa hon. ”Du måtte väl sköda nåt redit på daana.” Men det har jag inte gjort på länge. Sedan 1967 har jag haft vissjungandet som levebröd. De första tio åren studerade jag samtidigt, för att skaffa mej ett ”reditt” jobb, som man sa. Jag trodde ju aldrig att det skulle fungera att frilansa som artist, men det har det gjort. Jag läste in en fil. kand. vid universitetet i Lund. Språk, konst- och musikvetenskap. Ovanpå det gick jag genom Musikhögskolan i Malmö. Sen fick det vara nog, men studerandet har jag haft glädje av. Med en gedigen utbildning i ryggen vågar man vara hur töntig som helst som artist.
Att sjunga på skånska 1967, tyckte ju många var jättetöntigt. När jag var med i TV första gången 1967 ville jag sjunga på skånska, men se det fick jag inte. Engelska gick bra, men inte skånska. Det var först när jag var med i Lasse Holmqvists TV program i början på 70-talet, som jag fick sjunga på skånska och tom på göingska.
Jag började min karriär i samband med att pubarna började växta upp i mitten på 60-talet.
Där skulle det helst vara den engelska och amerikanska repertoaren. The drunken sailor, Bob Dylan, Joan Baez o. dyl. Så de första femtio visorna jag lärde mig var på engelska. Sedan lärde jag mig den svenska litterära visan och fortfarande på 70-talet fick jag börja mina framträdande med lite Bellman, Taube, Ferlin och Dan Andersson, för att etablera mig kulturellt innan jag kunde stoppa in lite skånska visor. Visor på dialekt togs inte på allvar, men det har ju lyckligtvis ändrat sig. Nuförtiden vill alla höra de skånska visorna. Jag tror att folk märker att jag har ett speciellt förhållande till dessa visor, som jag själv letat fram ur huvudet på de gamle, runt om i stugorna i Skåne.
Jag är uppvuxen i en liten by som heter Lommarp. Strax utanför Vinslöv i V. Göinge. Mina föräldrar hade lanthandeln i byn och det var ju samlingspunkten och sladdercentralen i byn. Där avhandlades vad som hände och hade hänt i trakten. Vi hade tom en hörna i affären med bord och stolar och där satt ofta gubbarna och åt en bit falukorv och drack en bir och snackade om gamla tider. Detta minns jag att jag var väldigt intresserad av som påg på 50-talet. De berättade om dansbaner, byaslagsmål, marknader och allt möjligt spännande och det var ju folk födda redan på 1870- 80 talen, så jag fick mig till livs den riktigt genuina dialekten också. Detta präglade naturligtvis mig och mina framtida intressen. 1962 köpte jag bandspelare och började spela in folket i byn. Det var speciellt en rolig gubbe, som sjöng visor och spelade munspel riktigt fint och så berättade han på ett humoristiskt sätt om sin barndom och uppväxt i Göinge i slutet på 1800-talet. Trots allt elände, så överlevde man med humorns hjälp.
När lokalradion satte igång, fick jag göra ett program med mina fältinspelningar och då passade jag på att efterlysa fler som kunde de gamla visorna och låtarna. Det kom in massor av tips som jag sen bearbetade och spelade in. Jag har fått träffa många originella och intressanta människor som sjungit, spelat och berättat och jag har fått mig till livs ett unikt material, som jag sedan försöker förmedla till min publik.
Jag uppträder överallt och i alla sammanhang. Ålagille, gåsagille och femtioårskalas till stora offentliga konserter som Visfestivalen i Västervik, Falu Folkmusikfestival, Rockfestivaler och kyrkokonserter. Kulturaftnar tillsammans med konstnärer och författare. Jag har tom. varit på turné tillsammans med Vilhelm Moberg. Hur många konserter som jag har gjort vet jag inte riktigt, men jag tror det är få andra artister här i landet som har uppträtt så många gånger som jag. Rekordet på ett år vet jag var 385 konserter.
Hjärnap 091201 Christer Lundh |
|
