Möte med Christer Lundh

Att sjunga gamla visor på dialekt är det som musik- och språkläraren Christer Lundh helst vill ägna sig åt. Många av sångerna finner han i arkiv eller i privata samlingar, men ägnar också mycket tid åt att skriva nya melodier till gamla texter.

Christer Lundh som är trubadur och har sjungit låtar på skånska i över 35 år. Han är en bondkomiker och vill nu vandra runt som en "luffare" i Skåne och fortsätta att träffa gamla människor som kan berätta om gamla, okända visor med skånska dialekter.

— När jag började sjunga och spela offentligt 1967 var det vissa som tyckte jag var en byfåne. Det var för att jag sjöng på gammelskånska och många tyckte dialekterna var konstiga. Och när jag fick vara med i tv fick jag inte sjunga på skånska, konstaterar Christer Lundh när jag träffar honom i hans villa i Svenstorp på Hallandsåsen.
— Jag kan ju förstå att människor genom åren, även skåningar, haft svårt att förstå genuin dialekt. Många ville lägga av med dialekterna, under många år talade och sjöng nästan alla skåningar på rikssvenska, menar Christer Lundh och när han talar, pratar han naturligtvis ännu på skånska, men använder inte svårbegripliga skånska ord.
Men det gör han ännu när han sjunger.
Han har alltid tyckt det varit spännande med de skiftande skånska dialekterna. Sedan 1960-talet har han rest runt i Skåne och träffat äldre människor som känt till vistraditioner från 1800-talet och gamla skillingtryck. När det inte funnits melodier till orden har han tonsatt många av dem han lyckats komma åt.
I den villa Christer Lundh byggde på 1970-talet finns hans arbetsplats. Där går han igenom alla de klassiska texterna, skapar musik till dessa och spelar in dem. Han har givit ut fem lp-skivor och tre cd. Nu har han en ny cd på gång där bland annat skånska visor som "Dä dansar en göing" av Per Lovén från 1740-talet och "Bremsen och torbaggen" av Eva Wigström från 1882 ingår.
— Det är verkligen viktigt att jag ännu kan lägga in lokala, klassiska folkmusiktraditioner från 1700- och 1800-talen på en ny skiva.
Och när han berättar om detta tar han fram ett gammal dragspel och sjunger en traditionell låt, "Pilleknäckaren", upptecknad av kantorn John Enninger i Höör på 1800-talet. Pilleknäckare var en dryck som bestod av rom och madeira. Den finns med på hans senaste cd-skiva "Grovt &grant" som kom ut för något år sedan.
"Jag har vatt i Höja, jag har vatt i Starby, /jag har vatt i Källna och Grytevads krog./ Där fick vi kaffe, där fick vi gökar,/ där fick vi pilleknäckare sju/ ...
Även om dialekterna inte är så svårbegripliga i denna låt, känns det fantastiskt att höra hur vitalt han sjunger på skånska.
— I många låtar som jag spelat in finns det obegripliga dialekter. Därför är det viktigt att jag när jag sjunger offentligt berättar vad de skånska orden i texten betyder och talar om visornas ursprung.

Christer Lundh föddes och växte upp i Göinge. Även om han sedan många år bor i Svenstorp nära Hjärnarp, är det Göinge som fortfarande är viktigast för honom när det gäller de skånska dialekterna.
— Det är där och i östra Skåne som dialekterna finns kvar. Göinge-dialekterna är ännu levande. När det dyker upp något nytt ord i svenskan, är det vissa som förvandlar detta ord till den lokala dialekten. Det är ungefär som det sker på Island, säger Christer Lundh.
Han fyller 60 år nästa år. Han fortsätter att vara trubadur och är ute och spelar och sjunger, men inte så ofta som tidigare. Han utbildade sig till lärare och arbetade i Ängelholm, mest på halvtid, men lade av med jobbet ganska tidigt.
— Men ibland är jag tillbaka som vikare i Ängelholm och Hjärnarp. Jag är språk- och musiklärare. Jag skulle kunna vara lärare hur mycket som helst, men det vill jag inte. Det är trevligare att vara artist.
1979 var det år han var ute och framträdde mest — 384 gånger. Vissa dagar sjöng han på fem olika platser.
Sedan har det blivit mycket genom åren. Han spelar och sjunger på ålderdomshem, skolor och på olika lokala, offentliga platser. Men i mitten på 90-talet blev det svårare att komma ut till skolorna tillsammans med andra musiker eftersom skolorna fick mindre pengar att betala med.
— Så ibland åker jag ut själv numera.
Han har i många år varit på Folkmusikarkivet i Lund, där mycket av det material han hittat lagts in. Och där började han skapa Skånska körer. Det finns numera tre körer, i Lund, i Ängelholm och Hässleholm. Han är med när körerna är ute och sjunger.
Christer Lundh framträder mycket under höstarna när det är Gåsaafton. När han kommer in spelar han gånglåtar och så fortsätter han med klassiska madavisor.
Han jobbar ibland också för radiokanalen P2 och han var med tidigare med i Radio Malmöhus-programmet "Runtom i Skåne".
— Ja, det finns mycket att göra, men jag sitter hemma ganska mycket och fixar melodier till de nya texter jag funnit. Jag har tidigare gjort en visbok om skånska visor och har nu skapat en ny visbok, men förlaget har ännu inte gett ut den.
— Och så håller jag på med den Skånska allsångsboken med texter av Erik Ahlberg från 1930-talet.
— I slutet av april ska jag till Heagården utanför Ängelholm och sjunga tiggarvisor som kallas Maj i byn.
(Det är en gammal tradition. Maj i byn kom hit redan under dansktiden och har funnits kvar i den gamla danska provinsen Skåne).
Han talar om skånska ord som vissa idag inte förstår, även om de bor i Skåne.
Och när jag tittar på texterna på hans första lp-skiva, finns det många svårbegripliga visor, bland annat "Den doktia kvingan" (Den duktiga kvinnan), en visa som han fick ifrån Össjö i nordvästra Skåne:
"Nu har jag fått me en dokti kvinga/ hon kan båd karda, ja sy å spinga/ å sticka håsor båd vrant å rätt/ å vöva vadmal båd tyck å tätt/ ja hon kan brygga å hon kan baga/ ja både sursött å sejtekaga/ å hon kan skura å karna smör/ å fora grisa å mjölka kör/.
(Orden betyder: håsor=strumpor, vrant=vrångt, sejtekaga=siktekaka, kör=kreatur).

Larsolof Carlsson